Tror äntligen jag kommit på varför jag låser mig så mycket när det kommer till gestaltningen, varför jag har så svårt att göra något och känna mig nöjd med det. Ända sen Mattias kritiserade mig för något jag gjorde under det första projektet vi hade så slog det slint och jag blev rädd. Att det jag gör inte duger och så började den egna kritiken regna, eller i alla fall en konstruktion av Mattias förväntningar som jag skapat. Var det jag gjorde tillräckligt bra för att visas? Var det värt att ens försöka? Men nu tror jag att jag stött på den centrala delen i vad som gick fel. Det funkar inte att försöka gå in i en process med avsikten göra någon till lags och sen anpassa en efterkonstruktion till dennes tycke och smak. Jag måste helt enkelt skita i vad andra tycker och försöka få fram något jag vill istället. Tror det kommer gå mycket lättare på det sättet. Kommer nog hålla mig till leran mer nu, inte försöka med något annat förrän det jag provat funkar eller det säger stopp.