Usch, vad lätt det är att misslyckas, att ge upp. Tror jag kommit till en till barriär och ett erkännande hos mig själv. Jag är nog lat, eller i alla fall inte den som planerar utan prokrastinerar intill tidens ände.
Det centrala misslyckandet i mitt förra arbete var att jag sköt saker framför mig, något jag märkt av hos mig själv även i detta arbetet (motviljan att posta upp dessa inläggen på bloggen, någon?), även om jag mer lärt mig att delvis ignorera känslan finns den kvar. Undrar vad det beror på? Kan sitta och stirra rakt fram och inte komma igång fastän jag inget hellre vill. Blir till att slita fram leran nu och plita ihop något, känslan är för ihållig för att släppa. Jobbigt, men skönt på samma gång att upptäcka saker man inte tycker är särskilt smickrande om sig själv men ändå få tillfället att bearbeta det.
En sak är i alla fall säker. Valet av ämne är det inget fel på!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är ju förstås omöjligt för mig att veta hur du kan trigga igång dig själv, det är det nog bara du själv som kan komma fram till... men...
För mig funkar det att skriva listor. Jag har sådana där klisterlappar och på kvällen innan jag går och lägger mig så listar jag vad jag skall hinna med under nästa dag. Det är så skönt när man kan börja styka från listan, det blir liksom mer påtagligt att man verkligen fått något gjort. Om man har svårt att komma igång kan man stycka upp det ganska mycket och göra listor med många punkter (små delmål), när man väl är varm i kläderna så brukar det gå v bara farten och vips så har man klarat av hela listan och kanske till och med hinner göra fler saker innan barnen kommer hem.
Herre vad långt detta blev.
Hehe, ja, listor har jag faktiskt använt mig av nu med bra resultat, blir som sagt mer överskådligt på det sättet.
Skicka en kommentar